Kommentar till Regeringens budgetproposition 2017

KOMMENTAR FRÅN NÄRINGSLIVETS TRANSPORTRÅD TILL REGERINGENS BUDGETPROPOSITION 2017

Näringslivets Transportråd anser att regeringen kunde ha levererat mer av närtidssatsningar i sin budgetproposition för 2017 utifrån stort behov av ett bättre underhåll av infrastrukturen. 

I budgetpropositionen finns inga nya resurser till underhåll av järnvägen utöver tidigare – i föregående års budgetproposition - aviserade. Endast ett nytt ospecificerat anslag finns för kapacitetshöjande åtgärder på 200 miljoner kronor för 2017. Anslaget står inte i proportion till det stora behovet av ökad kapacitet. 

Det är i och för sig positivt att regeringen anger sin vilja att öka anslagen till underhåll av infrastrukturen åren 2019 och 2020. Satsningarna utlovas dock först efter det val som ska hållas 2018 och noteras bör att alla anslag prövas alltid i det årliga budgetarbetet. Det gäller därför att ha klart för sig skillnaden mellan riktiga pengar och politiska pengar i budgetsammanhang. 

Näringslivets Transportråd efterlyser fokus på tempo och genomförande i förbättringen av infrastrukturen. För svenskt näringslivs konkurrenskraft behövs en effektiv transportinfrastruktur och att investeringar och underhåll sker systematiskt, flerårigt och långsiktigt. Det behövs både närtidssatsningar med fokus på ett snabbt genomförande och långsiktiga insatser för systematiska kvalitetshöjningar. Det handlar om det svenska näringslivets framtida konkurrenskraft och Sveriges konkurrenskraft som nation i en alltmer globaliserad ekonomi.

Den aviserade infrastrukturpropositionen i höst med ekonomiska ramar i den Nationella Infrastrukturplanen för åren 2018--2029 blir ett sanningens ögonblick för regeringen. Att visa vad man vill med infrastrukturens utveckling såväl i närtid som på lång sikt. En Nationell Underhållsplan – något som saknas idag - bör utarbetas och ingå i den kommande  Nationella Transportplanen för 2018--2029. Fokus måste ligga på förbättring av eftersatt befintlig järnväg.

Det är viktigt att ökade anslag till järnvägsunderhåll snabbt resulterar i konkreta insatser för en mera tillförlitlig järnväg. Näringslivets Transportråd utgår från att ökade anslag används till åtgärder längs banor med en hög andel godstransporter och med stora exportvärden från svenskt näringsliv, t ex inom sektorer som verkstads-, skogs-, pappers- och stålindustri. Dessa godstransporter börjar eller slutar ofta på vägar och järnvägar där underhållet sedan länge är eftersatt. Det är stora exportvärden som riskeras då godstransporter försenas på grund av bristande underhåll av vägar och järnvägar eftersom den svenska exportindustrin är en hörnpelare i samhällsekonomin.

I regeringens budgetproposition 2017 saknar Näringslivets Transportråd förslag om en särskild investeringspott för marknadsåtgärder. Vi anser att medel bör avsätts till en särskild marknadspott där Trafikverket ges mandat att besluta om resurser till lönsamma marknadsdrivna anpassningar av infrastrukturen som relativt plötsligt kan dyka upp p.g.a. strukturförändringar, omläggning av logistiska flöden i näringslivet och för att eliminera flaskhalsar i transportsystemet. En sådan investeringspott skulle skapa en ökad flexibilitet i medelsanvändningen.

Näringslivets Transportråd konstaterar att regeringen i budgetpropositionen anger att banavgifterna fortsatt ska höjas under kommande år. I budgetpropositionen anges intäkterna av banavgifter till 1 664 miljoner 2017 och 1 784 miljoner 2018. Den plan som gäller innebär kraftigt höjda banavgifter till totalt 22,8 miljarder under hela planperioden 2014--2025. En ökning från cirka 600 miljoner i banavgifter år 2010 till drygt 2,4 miljarder år 2025. Det fullföljande av planen som pågår går stick i stäv med regeringens ambitioner på klimat- och miljöområdet. Det är inte rimligt att börja med att höja avgifterna för en tjänst som inte ännu levererats. Det är först när en bättre underhållen infrastruktur faktiskt föreligger som det är rimligt att ta mera betalt för den. 

Det är således en motsägelsefull transportpolitik som läggs fram i regeringens budgetproposition för 2017. Att transportpolitiken drar åt så olika håll försvårar jobbskapande tillväxt, välfärd, hållbarhet och konkurrenskraft. Budgeten saknar helt samlade effektberäkningar av olika skatter och avgifter på transportområdet för näringslivet.

I regeringsförklaringen från Riksdagens öppnande i förra veckan, den 13 september, anges att: ”Långväga godstransporter ska flyttas från lastbil till tåg och sjöfart.” Samtidigt fortsätter höjningarna av banavgifterna. Svaveldirektivet innebär ökade kostnader för sjötransporter samtidigt som farleds- och lotsavgifterna höjs för sjöfarten.

Det är heller inte rimligt att tro att det går att nå miljömålen om kraftigt minskade CO2-utsläpp när man med exempelvis en fyrdubbling av banavgifterna kraftigt fördyrar ett annat av de transportsätt som man vill stimulera användandet av. I slutändan betalas höjda avgifter på transporter av transportköpare vars konkurrenskraft påverkas. 

Riksdagen har tidigare beslutat om höjda punktskatter på bensin och diesel 2016 och från 2017 införs automatiska årliga höjningar av drivmedelsbeskattningen baserat på konsumentprisindex plus en schablonuppräkning med två procentenheter. Regeringen skriver i budgetpropositionen för 2017 om planerna på en avståndsbaserad vägslitageskatt  liksom en skatt på flygresor att: ”Regeringens ambition är att skatterna ska införas”. Därmed föregriper regeringen arbetet i de båda pågående utredningarna.

Att införa en avståndsbaserad vägslitageskatt – är en extra skatt på alla transporter som sker med lastbil, baserad på avstånd och inte utsläpp. Den kommer att hårt drabba den svenska industrins konkurrenskraft. När transporterna fördyras förstärks en av Sveriges största konkurrensnackdelar, avstånden, ytterligare. Särskilt hårt drabbas svensk råvarubaserad industri i branscher som är stora köpare av vägtransporter och med verksamhet på platser där alternativa transportmedel saknas. Samtidigt skriver regeringen i budgetpropositionen för 2017: ”Det är även viktigt att det finns goda förutsättningar att bo och verka på landsbygden.”  Detta går inte ihop. Näringslivets Transportråd vill därför varna för att oproportionella och ensidiga ökningar på kort sikt av transportkostnaderna i Sverige får en negativ inverkan på konkurrenskraften för näringslivet på grund av långa geografiska avstånd inom landet och till viktiga marknader på den europeiska kontinenten. Vi efterlyser en sammanhållen och konsistent transportpolitik.

Fokus måste enligt Näringslivets Transportråd även läggas på att påskynda slutförandet av redan beslutade centrala stråkprojekt för näringslivet men som ännu inte färdigställts. Vi uppmanar regeringen att tidigarelägga åtgärder som ökar tillgänglighet, kapacitet och framkomlighet för näringslivets transporter. Kort sagt: Fokusera mera på godsprojekt! 

Motsatsen till detta är när regeringen å ena sidan föreslår ökade skatter och avgifter på transporter. Å andra sidan långhalas en effektivisering av transportslagen med längre och tyngre tåg och tunga lastbilar – 74 ton. Alla transportslag behöver effektiviseras utifrån sina förutsättningar. Detta är särskilt angeläget i en situation där regeringen hela tiden ökar beskattningen av transporter. Näringslivets Transportråd efterlyser en transportpolitik som stärker konkurrenskraften och som ligger i linje med sysselsättnings- och miljömål. 

 På sjöfartsområdet saknar Näringslivets Transportråd i budgetpropositionen för 2017 en fortsättning på den treåriga ökning av anslagen till Sjöfartsverket som den tidigare alliansregeringen genomförde i sina budgetar för de tre åren 2014--2016. Den treåriga ”Sjöfartsmiljarden” till isbrytning samt drift av kanaler och slussar med mera upphör nu den 1 januari 2017 enligt regeringens budgetproposition. Detta innebär att en avgiftshöjning kommer att genomföras när det treåriga anslaget upphör för att kompensera för uteblivet anslag till Sjöfartsverket. Det är ytterligare en illustration till regeringens spretiga transportpolitik. Näringslivets Transportråd anser att isbrytning ska likställas med vinterväghållning på väg och järnväg och anslagsfinansieras över statsbudgeten. Nu försämras näringslivets konkurrenskraft genom ökade sjöfartsavgifter som adderas till att EUs svaveldirektiv redan har medfört ökade kostnader och en försämring av konkurrenskraften för svensk industri.

I budgetpropositionen för 2017 anges att: ”… staten ska ta det samlade ansvaret för kontroll och utförande av järnvägsunderhållet”. Näringslivets Transportråd undrar vad regeringen egentligen menar med detta? Har inte staten redan det samlade ansvaret? Det gäller nu att dra rätt slutsatser och inte göra förändringar som ett förstatligande av utförandet som innebär tempoförluster i det viktiga arbetet med att öka takten i underhållet av en sedan länge sliten anläggning. Viktigast är att Trafikverket som beställare har en samlad kontroll genom väl fungerande underhållssystem som ger kunskap om anläggningens tillstånd.

Näringslivets Transportråd anser att det skulle innebära en olycklig tempoförlust om marknaden för underhåll av järnvägen återreglerades i statlig regi och utfördes inom ramen för Trafikverket. Nu krävs fokus på genomförandet av viktiga underhållsinsatser för att återställa järnvägssystemet till den nivå det är konstruerat för och förstärka kapaciteten i stället för tidskrävande omorganisationer med oklara fördelar. Fokus bör ligga på att Trafikverket utvecklar sin beställarroll, förbättrar styrningen och inte att allt järnvägsunderhåll ska utföras i monopol av en enda statlig aktör. 

  

Näringslivets Transportråd – för transportköpare, 114 82 Stockholm